Valborg....

Ja, det är som vanligt här hemma. Värken kvarstår, natten har varit väldigt jobbigt.  Har i dagsläget inte hört något från sjukhuset, så det är bara att avvakta. Men på måndag ska jag iaf börja jobba 50 %, måste iaf prova så får vi se hur det går.

Nu ska jag dammsuga och torka golv här hemma. I em får vi främmande från Västerås, våra vänner Martin och Maria kommer över helgen. Ska bli mysigt med lite besök.  Såklart blir det traditionelt valborgsfirande ikväll, först 3 rätters och sedan firande nere i byn. Imorgon ska grabbarna fara ut på ön till mormor och morfar, så vi kan gå ut och käka i lugn och ro. De sa faktiskt vara kvar där ute tills på måndag, då dagis är stängt på måndag.

En sak som jag ser fram i mot idag är att jag ska utnyttja mitt presentkort som jag fick när jag fyllde år, så idag blir det ansiktsbehandling och färgning av bryn/fransar.


Sällskap...

Igår när vi skulle gå och sova, gick jag in i grabbarnas rum som vanligt och klappa lite på kinderna..Upptäckte då att Hjalmar var skållhet, han vaknade till och jag tog upp honom. Konstatera att han hade 40,5 i temp!!! Han var även väldigt tung i bröstet, så det blev en omgång med ankan och en supp i rumpan. Vi låg och myste till kl 2, då han tillslut vaknade. Lelle fråga i natt om han skulle vabba, men jag tyckte att han kommer vara så slö så jag klarar nog av det själv. Iaf, så vaknade Hjalmar kl 8,20 och var hur pigg som helst, ingen feber och bättre i bröstet. Så jag har allt annat än en slö lite kille här hemma =)

Ska nu iaf duka undan lunchen, försöka få honom att ligga i min säng och vila, då jag behöver det iaf =)

Sjukhuset

Idag har jag varit på undersökningar, hur det gick vet jag inte utan får svar i veckan. Men en sak vet jag, fan vad ont jag har haft sen dess. Fick vätskedrivande och det har gjort att jag har ännu mer värk i njure och blåsa, den får väl producera hela tiden eller nått. Har legat sen jag kom hem i em och lär ligga kvar här i soffan.

Mellan undersökningarna var jag en sväng på BB för att få träffa en liten söt kille, Isak som inte ens var 24 timmar. Det var min lilla kusin Fia som blev mamma, ja så liten är hon ju inte längre men ändå =) En jobbig förlossning, men lycklig mamma och pappa idag - å han var så söt, så liten och bara så go. Man blev allt lite avis.

Träffa även mamma på Birsta för att köpa lite kläder till grabbarna innan det var dax att åka tillbaka till sjukhuset och avsluta undersökningarna. Träffa även min underbara läkare K en snabbis, hon sjukskrev mig veckan ut och 50 % resterande två veckor.

Idag har vi fått brev från Arvid´s kommande skola - mammas lilla kille har blivit stor och ska börja Nollan. Så på tisdag är det informationsmöte och därefter ska han få åka på besök på skolan två gånger innan sommarlovet. Känns så spännande!

Nu tillbaka till Batman och gos med Arvid.

Snart så....

Ska jag hämta hem grabbarna från dagis. Ligger just nu i soffan med kramp i blåsan och försöker hitta kraften att åka iväg. Idag har jag absolute inte gjort något, tog en värktablett vid kl 10 och bäddade ner mig i sängen, somnade och vaknade kl 14.15. Inte så bra, jag vet...Men eftersom jag kan sova, så måste jag ju behöva det. Sen gör det minst ont när jag ligger ner.

I morgon är det iaf dax för en ny undersökning då jag hoppas vi ska få några svar och oss vägledning hur vi ska gå vidare.

Äntligen...

Vaknade med hemsk värk, så det blev en tablett och sängen igen. Men vid kl 9 pallra jag mig upp för att äta frukost med familjen. Tog sedan en sväng på Vårmässan, shoppade inget speciellt, men det var lite mysigt att gå runt där. Sedan var planen att åka på Birsta och köpa en jacka åt Hjalmar, men vi insåg ganska direkt att det inte ens var någon idé att hitta en parkering. Lite lustit det där förresten, det skiljer ju bara 1 vecka rent födelesedagsmässigt mellan våra grabbar, men Hjalmar har redan sen dag 1 varit större än Arvid. Han ligger ca 6 månader före Arvid, det som har varit bra när vi åkt till Thailand feb/mars som vi gjort de senaste 2 åren är att han haft sommarkläder, eftersom han då kan ha kläder som Arvid hade på sommaren. Men iaf, så när det gäller vår jacka, så hade han i höstas redan den Arvid hade. Vilket då gör att han inte har någon jacka, så jag får ta en sväng på tisdag mellan undersökningarna och fixa det.

Annars då, jo Arvid har äntligen kommit hem. Gladast blev nog Hjalmar, han hade inte ens tid att kramas med mormor och morfar, var bara Arvid som gällde och har så varit hela kvällen. Från att det har varit ganska tyst och lugnt här hemma, vände det till att vara som vanligt - dvs bus, lek, jagis, brottning och jakt på uppmärksamhet =) Härligt! Eftersom Arvid hade sovit i bilen, så förstod vi rätt snabbt att det kommer inte vara lönt att lägga honom i tid, det resultera såklart i att inte Hjalmar var intresserad av att sova. Det hela sluta med nattning kl 21,30,  som resultera i gråt och hjärtskärande ord, två ungar som lade sig till rätta i soffan och vägrade sova...Vad finns det på TV på en lördagskväll den tiden - inget! Så det blev baseboll, en ganska intressant sport säger vissa, men jag vet inte..tillslut somnade alla, ja utom jag då...tog väl 1,5 timme innan Arvid somna och jag kan bekr att han var sist av alla grabbar i denna familj =)

Nu ska jag ta mig en tablett och hoppas på lite sömn. Imorgon blir det bara mys, försöka få Arvid att cykla och kanske en picknick i lekparken om vädret tillåter.

Ännu en dag...

Dagens planer sprack direkt, som vanligt måste jag väl säga. Hade så ont när jag vaknade i morse, så efter att ha lämnat på dagis blev det hem till sängen igen. Efter att ha legat och läst en stund, pratat med stora prinsen som är i fjällen somnade jag och vaknade 3 timmar senare, dvs kl 14. Sitter här nu och värken har ökat igen, men jag vill inte ta någon tablett ännu, då jag bara får ta 3 om dagen. Men de har iaf ringt från sjukhuset och jag ska in på tisdag på en heldagsundersökning.

Arvid har det iaf super i fjällen, trots snuva och hosta. Idag hade de åka vessla (eller vad det nu heter) och skulle nu åka skidor på fjället innan de skulle åka tillbaka ner till byn. Hjalmar saknar sin bror otroligt mycket, han har frågat efter honom XXX antal gånger om dagen sen han for i söndags. Blir lite ledsen ibland, men får då ringa och då blir han gladare. Men en sak som är säkert, är att det är bra mycket lugnare här hemma med bara en =) Men nu vill jag ändå ha hem min älskling, får stå ut 2 dagar till.

Har precis mailat en tjej/dam i Thailand om hennes hus som vi vill hyra. Igentligen hade hon inte tänkt hyra ut något nästa år, men var det bara 3 veckor så hyrde hon mer än gärna ut åt oss. Det bästa är ju att hon inte hyr till någon annan, så vi behöver bara höra av oss när vi hittat resa och bekr datum. Detta hus ligger mitt i mot det vi hyrde i år, men hon har altan även mot baksidan så det blir lite avskilt. Sen ingår, en moppe med sidvagn, städning varje vecka, slutstädning och tvätt, internet och TV. Så det kommer bli jätte bra! Vi kommer åka själva även nästa år, då våra vänner tyvärr var tvungen att stanna hemma. Men det kommer bli härligt ändå.

Nu ska jag dammsuga av lite snabbt här hemma och sedan åka och hämta hem lillhjärtat.

Livet är inte rättvist.....

Nu är jag ibehov av min blogg, så därför börjar jag väl skriva igen....

I dag sa min mor, -du låter inge glad...Nä, jag är inte glad, jag är jätte ledsen och bitter. Har nu varit sjukskriven i 2 veckor.

Börjar väl så här, jag föddes med en reflux på höger njure, detta op när jag var 7 veckor, därefter följdes en del sjuhusvistelser och man gjorde om op några gånger innan tonåren. Höll mig flytande och kunde fungera, livet lekte =)

Sen för 9 år sedan började det krånga med värk, feber och infektioner. Man letade och provade allt, jag hade kateter inuti mig, vanliga vägen och tillslut en pylostomi i ryggen för att leda urinet direkt ur kroppen. Var sjukskriven i 2 år då, 2 år som var extremt jobbiga men som på något sätt gjorde en starkare. Tillslut hittade mig underbart bästa läkare K, det hon trodde var felet. Och efter utredning med både Lund och Uppsala enades man om en operation i Uppsala, K var med mig hela tiden där nere och även Lelle såklart. Op gjordes i augusti 2003 och jag kunde börja jobba 1,5 vecka senare. Efter det har jag varit helt friskt, inte en känning av njuren, inte en urinvägsinfektion eller febertopp.

 Men så har det börja komma krypande, kramp i blåsan i bland, tryck i njuren och tillslut feber. Då K fortfarande är världens bästa, så räckte det med ett samtal så är allt i rullning igen, provtagningar, undersökningar och medicinering. Tyvärr känner jag mig inte bättre, denna ständiga värk med lätt feber, gör mig helt slut. Jag som sover 6 timmar per natt, sover nu 8 timmar på natten och 3-5 timmar på dagen...så något är kraftigt fel. Just nu väntar jag/vi på att jag ska få göra ytterligare en undersökning innan vi tar beslut på hur vi går vidare med ev katetrar eller inte.

Så just nu är jag väldigt ledsen, vill verkligen inte att detta ska börja om igen. Visst är det så, så klarar man ju det oxå, men jag tycker inte det är rättvist. Jag har haft min del av detta i livet, tycker det räcker.

Sen blir det ju inte bättre att man jobbar på ett litet team, som just nu håller på sliter hund pga vulkanmoln på Island och specialaffär som bara jag kan och ingen annan. Så det dåliga samvetet gror hela tiden, vill ju inte sitta här och inte orka något. Jag vill vara friskt, starkt, jobba, vara en glad och positiv person/fru/mamma och kunna leva som förut.

Nä, det var det för denna gång och jag lär säkert återkomma. Nu ska jag göra mig i ordning för jag och Lelle ska på utvecklingssamtal på dagis.

RSS 2.0