Oerhör trött och besviken...

Blev en tidig morgon, uppe vid kl 6 och lämnade på fritids redan kl 6,50 för att sedan få skjuts till sjukhuset av Lelle. Väl på sjukhuset fick jag lite lugnade och en spruta i förebyggande syfte för värken. Kom ner och fick träffa L-G som förr bytte min phylostopikateter, så det är en läkare jag verkligen litade på. Eftersom det lugnande inte hjälpte så mycket, fick jag en dos till och den hjälpte kan jag lova =) Trots lugnade och en massa "tandläkarbedövning" så var det allt annat än skönt när han satte igång. Planen var alltså att han skulle sticka in en nål via ryggen in i njuren för att punktera den för att kunna ta prover. Efter 3 försök så fick han ringa min läkare K och de enades om att avbryta det hela =(

Väl uppe på avdelningen har jag bara legat hela dagen och lyssnat på olika sommarpratare. Så fort smärtstillande har gått ur kroppen har jag fått påfyllning. Just i detta nu så känns det bättre, men inte bra.

Lelle kom upp när han slutade jobbet för att göra mig sällskap i väntan på vad som skulle hände (Arvid var hos en kompis så det var ingen brådska). Vi fick tillslut en träff med K, det kändes oerhört skönt att Lelle oxå var med och lyssnade och hade synpunkter. Planen nu är jag att jag börjar jobba 50 % på måndag som vi bestämt sen tidigare, men vi ska självklart fortsätta utreda. Jag ska göra en ny röntgen undersökning för att man ska se om urinet går upp i njuren när blåsan är full. Sen inom 2-3 veckor ska jag in på en dagoperation där K ska gå nedifrån och göra olika undersökningar med kateter, fylla och trycka osv. Om inte dessa undersökningar visar något så ska hon kontakta Akademiska i Uppsala för hjälp.

Självklart är jag oerhört besviken att vi inte fick några svar idag, utan att vi ännu står kvar på samma ruta. Det som är skönt är att jag fortfarande känner fullt förtroende för min läkare K och att jag ser på henne att hon inte ger sig och att hon litar på mig till 100 %.

Nu ska jag krypa upp i soffan och bara mysa med mina grabbar. Ja, alla utom Hjalmar som kommer hem i morgon. Saknar det lilla hjärtat! ( om han hörde mig säga, hjärtat skulle han rätta mig direkt med - Ja´är ju Bamma)

Kommentarer
Postat av: Ullis

Jösses Linda, vad du får gå igenom mkt. Jag finner inga bra tröstande ord... Förstår att du har d otroligt tungt. KRAMAR!!!

2010-08-27 @ 08:38:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0