skratta eller gråta, det är frågan....

Ytterligare ett bakslag idag eller vad man nu ska kalla det. Mitt liv är inte så roligt just nu..När det är helg, då vill jag såklart göra så mycket som möjligt med familjen och vara med, även om jag känner att jag inte riktigt orkar. Bakslaget kommer på  måndag och tisdag, så de dagar bokar jag inte in något. Jag åker då och lämnar barnen på dagis kl 8, åker hem och äter frukost och tar en värktablett, sedan är det sängen som gäller. Då får jag ställa väckarn på 15,30 för att vakna och hämta hem grabbarna. Jag sover då oavbrutet hela dagen, orkar inte ens svara i telefon eller kliva upp för lunch. Övriga dagar, så sover jag oftast fram till mellan kl 13-14. Det sjuka i det hela, är att jag inte vänt på dygnet, utan sover ändå gott om natten. Febern lyser fortfarande med sin frånvaro, men värken är lika hemsk som vanligt och värktabletter är ett måste för att fungera.

Iaf, så var jag i dag hos Kerstin, min fantastiska doktor. Mina prover visar inte på några nya bakterier eller att de gamla var kvar. Att värken fortfarande är kvar, kan bero på den kraftiga infektionen som jag hade och det tar tid för njuren att hämta hem sig igen. Så just nu "hoppas" vi på detta och att det snart ska vända. Vi gick igenom alla undersökningar som hittils gjorts och vilka som finns kvar att göra. Vi kom iaf överrens om att avv 14 dagar, ta nya prover och stämma av hur kroppen känns.

Om det är som nu, ska Kerstin ha en plan hur vi går vidare. Det finns några mindre roliga undersökningar kvar att göra, för att vi ska få vissa svar. Det finns några alt vad det kan vara, trots att vi hittils inte sett det, men att det är en ny reflux (urinet går tillbaka i njuren och skapar en infektion), inflamation i själva njurvävnaden (vilket inte går att få bekr på något sätt) eller att klaffen som gjordes för 7 år sedan har börjat gå sönder.  En fråga som jag då ställde var, OM vi hittar något är njuren i ett skick att opereras? Detta var Kerstin väldigt osäker på då det redan är väldigt mycket ärrvävnad i den, efter XX antal operationen och alt kan bli att man tar bort den. Då detta är vad jag igentligen vill, så myckte jag såklart att vi skulle göra processen kort och ta bort den nu direkt. Men då Kerstin anser att den ändå fungerar till 1/3 vill hon inte göra det direkt, utan som hon sa "Jag hade hoppas på att vi skulle klara den några år till" Men då den vänstra aldrig har krånga för mig, så tror och hoppas jag att den ska fortsätta fungera som den gör idag.  Så just nu är det alltså bara vila som gäller och jag är fortsatt sjukskriven. Det är alltså bara att fortsätta ta en dag i taget och inte förlora hoppet i allt detta.

Just i detta nu, när alla sover här hemma och jag skriver detta, så känns det som hoppet inte finns där. Självklart är det så att humör och känslor pendlar upp och ner i allt detta. Sen är det såklart kul att höra när man tex är in på jobbet att man ser så pigg ut - men ibland så vill jag bara skrika "men det är jag inte!!" det är det sista jag är. (Kära kollegor som läser detta, tolka detta nu på rätt sätt för utan Er skulle det vara ännu värre) Jag orkar ibland inte med känslorna som finns inom mig, vill bara vakna pigg och glad, känna att jag orkar ta hand om vårt hem och våra barn, utan att tappa humör och kraften efter ett rum...

Jag är kanske dålig på att säga det det och visa det..men...Tack min älskade man och barn att ni står ut med mig, älskar mig och ställer upp som ni gör. Tack till mina när och kära, kollegor och vänner - ni är guldvärd!

Kram och godnatt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0