Nä, nu får det vara bra....

har inte hittat kraften att skriva här något. Status är just nu - oförändrat! Jag åker in på sjukhuset varje morgon mellan kl 8-8,30, först är det rond och man får sig en pratstund med läkarna och sedan blir det att sitta i dropp i ca 1 timme. Febern lyser med sin frånvaro, men värken kvarstår. Sedan är jag så sjukt trött, i söndags var vi runt och hälsa på släkt och åt midda hos vänner, inget direkt ansträngt men jag vilade inget på hela dagen. Detta resultera i att jag i måndags sov hela dagen och då menar jag verkligen hela dagen! Kom hem från sjukhuset vid kl 10, åt frukost och lade mig sen - tack o lov ringde Lelle vid kl 15,30 så då vaknade jag.

Svampen i munnen har börjat gett med sig, nu är det bara några blåsor kvar och dom har jag fått lite salva till som jag lägger på när jag ska äta. Men de för gärna försvinna nu - är även less på dom.

Eftersom jag är så sjukt svarstucken, så har jag hela tiden nålen kvar för att få medicin i. Ja, den är oxå iväg och stör mig...Nu är det inte mycket som känns positivt =( Jo, familjen såklart!

Prata lite med min läkare idag om vad som händer, hon säger att vi nu ska låna denna kur göra sitt och sedan ta nya prover och se vad som händer. ¨Hon säger även att hon inte kommer ge upp förren hon vet vad det är och vad vi ska göra åt det, detta vet jag till 100 % är sant men det börjar ändå kännas väldigt tröstlöst. Jag vill verkligen inte att det ska bli som sist!!

Till något roligare, vi har varit på dagisavslutning på Arvid´s avdelning. De spelade upp en teater och de var så duktiga! Efter en snabb fika åkte Arvid och Lelle på fotbollsträning, Arvids första. Men Hjalmar och jag stanna kvar och lekte en stund med alla roliga saker. Sen fick Hjalmar vara med Elin och det var han så lycklig över, när vi åkte hem säger han - Bamar(Hjalmar) tycker om Elin, Elin min tjej!  =)

Planen för morgon är först medicin, men sen tänkte jag åka in på jobbet och vara med på ett fackmöte och sedan följa med på sommarlunchen - kände det kunde vara skönt att komma ut lite. Hoppas jag orkar bara.

Åter hemma...

Då är man hemma från sjukhuset igen, känns skönt. Natten har varit sådär, så jag ska nog gå och lägga mig en stund sen när jag ätit.

Det blir som sagt 10 dagar på sjukhuset nu, hoppas verkligen att denna kur ska hjälpa och att det ska ta och vända nu. Annars vet jag inte vad jag tar mig till =(

Nu håller vi tummarna på fint väder i helgen, så man får vara ute och mysa i solen och greja lite md trädgården.

Nya bud

VAR OCH TRÄFFA LÄKARN IDAG IGEN OCH LÄMNA PROVER. NU HAR MAN HITTAT EN NY KUSE SOM INTE  DEN MEDICIN JAG ÄTER BITER PÅ. DET FINNS I HUVUDTAGET INGEN TABLETT SOM FUNGERAR, SÅ DET BLIR ALLTSÅ VIA DROPP I STÄLLET I 10 DAGAR. NU FÖRSTA DYGETDUGER SKA JAG HA TVÅ DOSER, SÅ DET BLEV EN NATT PÅ SJUKHUSET. MEN IMORGON FÅR JAG ÅKA HEM OCH SKA SEDAN INSTÄLLA MIG VARJE DAG KL 8,30. FÖRUTOM ATT DETTA KÄNNS TUNGT, SÅ ÄR JAG VÄLDIGT LEDSEN ÖVER ATT JAG OCH LELLE INTE KOM IVÄG TILL LONDON IDAG :(

Älskade familj....

Just i detta nu är jag överlycklig för min familj, min underbara make som ställer upp jämt och mina ögonstenar som håller mig upprätt.

Kan nog inte beskriva de känslor jag har inom mig just nu, men de kan nog sammanfattas till - ledsen. Jag kämpar, men just nu så känns det som det inte blir några förändringar, varken i njuren eller munnen. Jag har läkare och sköterskor som fixar och donar åt mig, men ändå känns det som det kommer bli en lång resa innan jag kommer må bra igen. Mycket beror ju på att det tog sån lång tid förra gången och eftersom det även denna gång inte heller finns några självklara svar, så känns det långdraget.

I går när jag var där, så föreslog jag själv att man skulle sätta in en pylostomikateter i njuren - självklart inget jag igentligen vill ha, men om det är lösningen för att få svar så står jag väl ut med det. Det var ju ändå den som hjälpte oss förra gången att nå fram till felet. Men vi får väl se, ska tillbaka i morgon till sjukhuset, för nya prover och träff med läkarn. Min ordinare läkare är bortrest, men Helena som jag har i stället var med förre svängen och är väldigt insatt denna gång så det känns ok. Lelle har även erbjudit sig att följa med i morgon, så det känns otroligt skönt.

Nu blev detta mycket svamel och så, men jag behövde skriva av mig lite.

Nu ska jag fortsätta mysa med Hjalmar och kolla på Musses Klubbhus. Lelle och Arvid är på inskrivning på fotbollsskolan och hämtning av bla tröja och boll.

Ska det aldrig ta slut....

Trots anledningen till varför vi åkte till Västerås, så blev det en ganska mysig helg. Farmor mår bättre och det verkar gå åt rätt håll, även om det är en lång väg. Trots tidiga kvällar och vila under dagen blev det för mycket för mig och i söndags hade jag närmare 39 i temp.

Munnen har blivit hemsk!!! Fick blåsor redan i förra veckan med det gick att överleva, i helgen blev det värre och i söndags kunde jag inte alls äta. Prata med min läkare på måndagen och igår var jag in - visade sig att jag har fått svamp och blåsor i munnen (ja, på andra stället oxå, men det kanske vi inte ska gå in på) av alla mediciner. Alltså det är helt sjukt, jag kan inte prata riktigt, känns som tungan är 3 storlekar för stor för munnen och blåsorna bränner som eld. Jag har inte ätit riktigt sen i lördags - fyller på med nyponsoppa några gånger per dag och då rinner nästan tårarna av smärta. Nu har jag iaf fått medicin mot svampen och hopppas att det ska börja vända om några dagar.

Värken i njuren kvarstår och jag har i dag varit på röntgen/ultraljud. Han tyckte det såg helt okej ut över njurarna, men frågade om jag visste om att jag hade gallsten. Va?? Nä, det visste jag inte. Konstigt tyckte han, för de var rätt stora så jag borde vara påverkade av dom..Jaha, nämen inte vad jag vet iaf.

Nu sitter jag och avv att det ska ringa från sjukhuset och jag ska få en tid för träff med läkare i morgon alt fre, iaf så ska jag in på nya provtagningar imorgon...

Ja, det var allt från sjukstugan just nu - dax att sova några timmar

Västerås....

Det blev en tur till Västerås, vi bestämde oss igår em. Skjutsade ut grabbarna till Alnö, då vi inte kände att vi ville ha med oss dom hit. Först blev det en sväng till Birsta för inköp av nya gympadojer till båda grabbarna och även fotbollsskor till Arvid. Hjärtat ska börja fotbollsskola om två veckor och det tycker han ska riktigt spännande och kul. Roligast är nog att hans kompis Josef oxå ska börja, så det tycker han är super.

Iaf, så har vi precis kommit till hotellet, åkte efter att Lelle slutade jobba kl 13, men vi for och hämta upp farfar och sedan till sjukhuset till gammelfarmor. Oj, vad det var jobbigt att se henne. Vi var ju nere i påsk och då var hon så pigg och fräsch för sina 91 år och nu låg hon bara där och kunde inte ens prata. De vet i dagsläget inte vad som hänt, men det är förmodligen en stroke eller hjärnblödning. Ena ansiktshalva är liksom inte med. Det känns iaf skönt att vi åkt ner hit och finns till för både henne och farfar.

Nu har vi precis varit och käkat midda på Jensen´s, lika gott som vanligt. Nu ska jag krypa ner under täcket då jag är helt slut efter denna dag. Imorgon blir det lite shopping på stan innan vi ska på sjukhuset. Tänkte både hinna med Slitage och Moa&Max, härliga butiker som har lite märken som man inte har hemma.

Ont, det gör ont...

Gissar att min blogg inte är så rolig just nu, men den är ju lika mycket för mig själv som för andra. Sist jag var sjuk, för 7 år sedan, då var jag dålig på att skriva och fotografera, ville ju bara tiden ska försvinna. Men nu efterråt så kan jag ångra att jag inte tog fler kort iaf. Minnena finns ju såklart kvar, det är svårt att glömma den tiden.

Idag fick jag ännu en bekr på hur jag igentligen mår. Klev upp vid kl 7, fixa i ordning mig och skjutsa grabbarna till dagis. Sedan hem för frukost och en sväng till jobbet. Fast man tänker att man ska bara in en snabbis, så blir det såklart mycket längre än man tänkt sig. Har så helt underbara kollegor, som självklart frågar och vill veta och man får svara om och om igen. Satt en stund med chefen oxå, vi prata lite om framtiden och vad som händer. Har ju en del saker som bara jag kan, så jag har lovat att iaf komma in nästa vecka för att lära upp en kollega, så jag verkligen kan släppa jobbet där efter. När han fråga när jag kom tillbaka, på 50 % så svara jag om kanske 2 veckor och han kontra med jag vill INTE ha hit dig från du är tillräckligt stark och frisk så jag kommer inte räkna med dig förren efter sommaren. Det känns skönt att veta att man har det stödet från jobbet!

Ja, iaf, så efter jobbet åkte jag en sväng på ICA och handla, jag var alltså utanför hemmet i 3 timmar och det tog kol på mig totalt. Sov i över 3 timmar och har varit helt däckat hela em och kvällen. Orkar absolute inget, vi skulle ha städat men jag bad Lelle att vi gör det i morgon eller en annan dag. Har inte samvete att ligga still när han sätter igång, även om han säger att jag ska ligga still.

Imorgon ska vi åka till stugan för en natt, ja det är planen iaf. Lelle jobbar halvdag på fredag och jag fick så dåligt samvete när jag såg hur många barn det var som skulle vara på dagis. Så då bestämde vi att vi åker till stugan och världens bästa mormor och morfar hjälper mig med grabbarna på fredag medans Lelle jobbar. Annars i helgen har vi i dagsläget inga planer, men det kan ändras då Lelles farmor är dålig och ligger på sjukhuset i Västerås. Så ev så kan det bli en snabb sväng nedåt för att hälsa på, men vi får se vad som händer.

fattar inte...

varför det inte blir några stycken längre när man skriver - någon som vet?

En dag i sängen...

Japp, ännu en dag i sängen. Var och lämnade grabbarna på dagis i morse, ett sätt att ändå komma upp och få i sig lite frukost. Även om det blev sängen strax därefter. Jag är så otroligt trött, så jag orkar inte ens svara i telefon..jag vet, det är hemskt, men jag orkar inte ens lyfta på huvudet och kolla vem det är. Förlåt, ni som har ringt! Men i morgon har jag bestämt mig för att åka in på jobbet och lämna läkarintyget, så då måste jag iaf försöka hålla mig vaken längre än 1 timme. Ska nu kamma håret och hämta hem grabbarna, mina ögonstenar som växer för varje dag. Arvid har blivit så stor de sista tiden, vet inte om det är skolstarten eller vad det är. Men som igår, då ville de vara ute en stund efter dagis och jag sa att vi måste laga mat, så säger Arvid - Men mamma, gå in du så passar jag Hjalmar tills han vill gå in =) Han pratar om hur man ska vara och inte, stora tankar och ord kommer från den killen just nu. Nä, på återseende...

acceptera...

Jag måste acceptera att detta kommer ta tid, att kroppen är långt ifrån läkt. Jag orkar typ ingeting, en liten ansträngning och jag däckar i ett par timmar. Värken har varit jobbig idag, tur man har tabletter mot det. Ja, jag har sovit, ätit, vilat och hämtat barn. Nu ska jag fortsätta vila =)

hemma....

kan bekr att jag nu är hemma. Kom hem igår eftermidda och jag insåg rätt snabbt att jag är långt ifrån friskt. Kroppen orkar liksom inte med, var väl vaken totalt 4 timmar igår. Klev upp och åt, det var väl vad jag gjorde, sen sov jag mig igenom dagen och kvällen. Trots detta, så sov jag hela natten och fram till kl 10,30 och är redan nu helt slut. Så det är väl bara att inse att det är en lång väl tillbaka och jag måste tillåta det ta den tid det kommer ta. Det tråkiga i det hela är väl att London känns extremt långt bort i detta nu, men det uppvägs av att familjen överraskade mig med en resa till Turkiet i augusti =) Men då vet ni att jag iaf är hemma...

En ny dag

Nu har jag hållit mig feberfri i 24 timmar, känns så otroligt skönt. Även natten har varit rätt okej, förutom medicinen jag fick tidigt i morse. Det sved och gjorde så ont, med hon ville såklart inte sticka om, så jag fick svaret att det kan kännas så här. Ja, om kärlet gått sönder! Sen vaknade jag av att Tony Irving stod vid min säng :) men efter att ha gnuggat ögonen lite, så insåg jag att det bara var hans tvillingbror eller nått. Nä, dax att kamma mittbena, byta till en ny fin landstingtröja och ta en promenad till kiosken för att köpa tidningen.

Min älskade man

Det går verkligen åt rätt håll, febern har hållt sig borta idag - skönt! Värken finns fortfarande där, så smärtstillande behövs. Annars har det varit en lugn dag, Lelle var här på lunchen och pappa en sväng på kvällen. Just nu saknar jag min familj något enormt, tårarna bränner bara jag tänker på dom. Hjalmar är ju så liten så han förstår inte mycket, frågar - ä du då, mamma? Men när jag svarar, då blir det okej! Arvid är nog mer orolig och frågar, men ändå väldigt glad. Sen är det då min kära make, min klippa, mitt allt. Jag älskar honom så otroligt mycket, visar det säkert aldeles för sällan, men vet ärligt inte hur jag klarat detta utan han. Så mycket vi gått igenom under våra 11 år och han aldrig klagar", bara smekt min kind och sagt - det ordnar sig gumman, det kommer bli bra! Min man är den bästa man kan ha! Lelle, tack för att du alltid finns där för mig oc våra barn och jag älskar dig så otroligt mycket

Nåldyna

Jag är jävlig svårstucken och igår fick man såklart sticka om mig x antal gånger då kärlen gick sönder. Den som min vän F, skrev på FB, det är tur jag aldrig börjat med droger :) skämt å sido, jag är fan blå på händer, armar och fötter & även mage och lår efter smärtstillande jag fått i strutor. Den nål de tillslut fick dit, sitter nu i handleden på insidan, lovar att den gör jävligt ont så fort jag rör handen. Men det viktigast på såklart att den fungerar. Natten har varit lång, svettig och sömnlös. Men det känns fortfarande som det går åt rätt håll, det tycker även min läkare K med kollegor. Men såklart säger de även att det är lång väg tillbaka och att jag måste vara feberfri minst 3 dygn och börjat kunna gå över till medicin i pillerformat - så det är alltså att ställa in sig på en helg i min lilla rum i stan. Så då vet ni vart ni har mig :) Jag saknar mitt hus, natta mina barn, sova med min man, åka tll jobbet och träffa alla mina gulliga och ta en fika med mina vänner!! Usch, idag känner jag mig nere och har alldeles för nära till tårar. Jag tycker jag har haft min del av sjukdomar, sjukhus och problem under mina 35 år. Men jag säger sig som Tony - Men jag är inte bitter!

Nu vänder det. (ursäkta att inläggen blir så konstiga när jag bloggar från telefonen)

Igår blev jag riktigt dålig, febern blev hög och man bestämde att prova ytterligare en medin. Det n känns iaf som det går åt rätt håll även om natten var hemsk. Idag har jag mest sovit, haft några dater med läkarn, en ny manlig som jag tror sköterskerna tycker väldigt bra om :) iaf är det fastställt en kraftig infektion i hela njuren, hur och varför är nu den stora frågan? Blir ordentligt omskött av all personal och alla är helt underbara. Nu väntar jag på min familj som ska komma och äta midda med mig - donken.

Direkt rapport från sjukhussängen...

Igår hände det inte så mycket, fick besked om att alla hittills gjorda undersökningar inte visar på något. Men jag har fortfarande höga febertoppar, under en dag pendlar jag hela tiden mellan 37-40, med hemsk värk, så jag kan lova att det är något. Nu har jag haft en paus för det blev rond. Jag blir nog kvar ett tag här verkar det som , en infektion är det och man ska idag ev byta medicin . Jag ska vara feberfri minst 3 dagar innan vi kan gå vidare. Uppdatering kl 22.14 trots byta av medicin så ligger jag här i 40 graders feber och hemsk värk. Så nu har man ringt läkarn och bytt medicin igen. Det man tror det är, är en infektion i hela njuren. Men tanke på hur jag mår, känns det långt till att få komma hem och börja jobba igen. Lelle har iaf varit på föräldramöte på skolan och allt verkade jätte bra. De bli 20 elever, med 10 tjej/killar. Längtar tills imorgon då alla mina grabbar kommer hit Nu har jag fått en spruta smärtstillande, så nu är det bäst jag slutar skriva :)

Inlagd på sjukhuset

Igår fick jag feber, högre än jag haft under hela sjukperioden. Värken i njuen tilltog, så jag började känna mig stressad av det. I morse var det inte bättre, hade helt sjuk feberfrossa. Tillslut låg jag bara & krampa, tempen visade på 40,3!! Så då ringde jag sjukhuset & vi fick komma in direkt. Det togs en massa provet och man bestämde att jag skulle läggas in på kirurgen, trots att både Lelle och jag bad dem kontakta urologen. Men efter 2 timmar på 8:an flyttades jag till urologen, där jag fick träffa rätt läkare och göra en ny röntgen. Tyvärr visar det inget och min läkare som titta förbi i kväll känner sig väldigt frustrerad. Så vi får väl se vad morgondagen leder till. Känner mig väldigt ledsen, nere och längtar efter min man och barn

RSS 2.0