Älskade familj....

Just i detta nu är jag överlycklig för min familj, min underbara make som ställer upp jämt och mina ögonstenar som håller mig upprätt.

Kan nog inte beskriva de känslor jag har inom mig just nu, men de kan nog sammanfattas till - ledsen. Jag kämpar, men just nu så känns det som det inte blir några förändringar, varken i njuren eller munnen. Jag har läkare och sköterskor som fixar och donar åt mig, men ändå känns det som det kommer bli en lång resa innan jag kommer må bra igen. Mycket beror ju på att det tog sån lång tid förra gången och eftersom det även denna gång inte heller finns några självklara svar, så känns det långdraget.

I går när jag var där, så föreslog jag själv att man skulle sätta in en pylostomikateter i njuren - självklart inget jag igentligen vill ha, men om det är lösningen för att få svar så står jag väl ut med det. Det var ju ändå den som hjälpte oss förra gången att nå fram till felet. Men vi får väl se, ska tillbaka i morgon till sjukhuset, för nya prover och träff med läkarn. Min ordinare läkare är bortrest, men Helena som jag har i stället var med förre svängen och är väldigt insatt denna gång så det känns ok. Lelle har även erbjudit sig att följa med i morgon, så det känns otroligt skönt.

Nu blev detta mycket svamel och så, men jag behövde skriva av mig lite.

Nu ska jag fortsätta mysa med Hjalmar och kolla på Musses Klubbhus. Lelle och Arvid är på inskrivning på fotbollsskolan och hämtning av bla tröja och boll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0